Hur länge kan en människa hålla sig undan polisen??

HUR LÄNGE!!!

Börjar tröttna på att polisen inte kan hitta honom, att han kan slinka dom ur greppet.

Kan tänka mig att han sitter nu och känner sig väldigt nöjd att han har lyckats hålla sig undan så pass länge som han har gjort.

Sitter säkert nu och skryter om det och tror han är skit tuff.

Måste erkänna att jag är ganska bitter på att han har lyckats med att hålla sig undan så pass länge nu.

Men SIMON ARNAMO dina dagar är räknade för JAG KOMMER HITTA DIG.

DINA DAGAR ÄR RÄKNADE.

Så det är dags att ta farväl utav alla och komma ut från din håla du gömmer dig i och gå till polisen för jag är inte och leka med, en arg storasyster som har förlorat sin lillebror och får leva med det resten av mitt liv.

Känner bara ett sånt hat för dom 3 som gjorde detta mott min bror.

Simon Arnamo

Philip Olsson

Karl Värme

Känner en sån stor ilska över att Simon Arnamo fortfarande får vara ute bland sin vänner medans min lillebror får lilla under marken och vi får åka till en kyrkogård för att träffa honom, en grav.

Det ända jag önskar mig är att Simon blir angiven och att polisen tar in honom, han ska inte få vara ute bland oss vanliga människor för han är ingen vanlig människa han är en mördare.

Jag har jätte svårt att sova, ligger och vrider och vänder på mig halva natten och tänker på min bror.

Vart är rättvisan i detta?

Ännu en dag har startat...Och min bror finns fortfarande inte....

Ännu en dag där mina föäldrar och syskon får vakna med magvärk och tårar i ögonen...

Ännu en dag släkten får sörja Jocke och trösta oss i familjen.

Ännu en dag Simon Arnamo går fri.

Hur kan det komma sig att han får vara ute och gå när min bror får ligga under marken i en una.??

Hur kan det komma sig att Philip Olsson får vara fri i väntan på rättegång när vi i familjen och släkten får sitta hemma och gråta.

Varför kan inte vi få vara en vanlig familj?, Jo det är för att 3 st småpojkar, jo för det är vad dom är, småpojkar, valde att ta en stor kniv och hugga min bror ett X antal gånger och sedan sparka, slå och avsluta med att hoppa på hans huvud.

Men saken är den att dom misslyckades med att ta livet av han där utan mina stackars föräldrar fick avsluta vad dom hade påbörjat.

Vart är rättvisan i det???

VART!!

Tycker så synd om dom går inte en dag utan att jag tänker på dom och undrar vilket helvete dom går igenom...Kan bara tänka mig hur jag skulle må om någon gjorde illa min son.

Saknar dig kära lillebror hoppas du ser ner på oss och ser hur vi kämpar för din rättvisa och för att få fram dom som gjort detta onda mot dig och mot oss...

Att välja och vara med i efterlyst var ingen lätt sak att ta beslut på...

För det första så måste man tänka på att alla kommer känna igen dig sen ute på gatorna och man får verkligen räkna med allt tissel och tassel.

Men vad ska man göra när ens lillebror blir mördad och ingen verkar vilja hjälpa polisen att berätta vad dom vet.

Känns som om ifall jag inte ställt upp och gjort detta så hade det kanske inte blivit lika stor respons på tips som ifall bara polisen hade pratat och sen inget mer...tror det behövs att en familjemedlem berättar vad dom går igenom och vad dom känner i kropp och själ.

Jag vet iaf att beslutet jag tog inför detta var det rätta...för jag bryr mig inte om allt tissel och tassel och jag är definitivt inte rädd för dom killarna  som gjorde detta.

Man kan fundera på hur människor fungerar och hur dom tänker men jag kan bara säga att dessa killar tänker inte innan dom gör något och dom har ingen som helst sympati för vad dom gör och för familjen dom förstör för, hur skulle dom känna sig om detta hände dom?!!..

Jag saknar min bror varje dag och varje natt..

Har mardrömma när jag ska sova och tror inte jag har sovit en hel natt sen detta skedde..

Det ända jag vill är att vakna upp från denna hemska mardröm, vakna upp och åka hem till mamma och pappa för att se min bror sitta i sitt rum vid datorn och vara den bror jag kommer ihåg.

Vila i frid min älskade lillebror....

Som dom flesta kanske vet så efter en dryg månad så häktades 2 killar 17 och 18 för misstanke om inblandning på mordet av min bror.

men vad dom flesta inte vet är att innan lucia så släpptes en utav killarna på fri fot i väntan på rättegång, det hete så fint att man tror inte han är rymingsbenägen.

Hur tänkte dom då, för det finns nämligen 1 person som polisen fortfarande söker efter och om han kan håla sig undan så kan väl den som släpptes börja med det oxå...

Dom umgås med samma vänner nämligen....

Medlemmar från en organisation som heter SMR, där dom går efter budskapet att man ska beväpna sig med kniv och kämpa in i det sista.

Men som Hasse sa igår på efterlyst.....Du är så rökt.!!

Hade den både på minnesstunden och begravningen.....

Nu har det varit minnesstund för Jocke. Min syster fixade en jätte fin minnesstund i Vallentuna  kyrka.

Tårarna ran och man visste inte vart man skulle ta vägen när man satt där.

Spelades en låt som är skriven just för Jocke.

Hela ens liv står på pause just nu, måste hjälpa mamma och pappa måste vara star för syskonen och dom små barnen.

Snart ska vi ha en begravning, en begravning som vi aldrig trode vi skulle behöva ha.

Hur gör man nu hur går man vidare från detta?

Det finns så många frågor man vill ha svar på men det finns inga svar att få.

Känner mig så tom.

Återtillbaka på Karolinska så säger läkaren att dom vill ha kvar maskinen som mäter aktiviteten under dagen för dom har gett han avsvällande mediciner och även satt igång en ny dialys så nu har han 2 som drar ut slamprodukter och vätska ut kroppen och det kan även hjälpa svullnade i hjärnan.

Vi åker hem och väntar för dom skulle även skicka in han på operation för att byta ut dukarna han har i magen som suger upp blodet som läker ut.

Sköterskorna ringer och säger att vi kan komma tillbaka och väl på rummet märker vi att det r en konstig stämning.

Jag frågar vad som pågår och dom säger att vi ska få prata med läkaren som har hand om min bror, då förstår jag att du är det Beslutet som ska tas.

Jag frågar en sköterska om dom hittat akivitet hon svarar då nej ingen alls.

Hela mitt liv rasade ihop då och vänder mig till mamma och ser att hon höre vad jag fick för svar. Jag så på allvar hennes liv dras undan utan förvarning, min syster och bror bröt ihop och pappa vart aldeles stum.

Vi sätter oss ner och läkaren berättar att det finns inget mer dom kan göra utan nu är det upp till oss men han berättade att Jocke levde bara på grund utav maskinerna och inget själv, inget alls.

Vi får ta, eller rättare sagt mamma och pappa får ta ett beslut man aldrig som förälder vill ta.

Att stänga av respiratorn och ECMO för att låta han somna in, något han redan hade gjort men ändå inte tack vare maskinerna.

Vi alla går ut och är med Jocke, pratar med han och säger att haninte ska vara rädd att allt ska bli bra, men det blir inte bra inte för oss iaf för vi har förlorat våran lillebror, son, kompis, kusin och även bästa vän.

Mamma, systrer,bror och även sambo går ut när det är dax dom orkar inte vara kvar tills sista andetaget.

Jag säger till Jocke och lovar även mamma att jag inte ska lämna han, han ska inte vara själv utan jag är med han helavägen.

Pappa, mormor, moster och jag är kvar, ser dom stänga av maskin efter maskin ser hjärtat slå långasammare och långsammare, mindre och mindre puls och andetag.

Snart är det nere på 0 och när jag ser att det snart är över så lägger jag min huvud bredvid honom och vill inte se vill inte se det sista utan vill att mardrömmen ska sluta nu och låta mig vakna upp och se min bror finnas där.

20.21 så dödförklaras hann utav läkaren och allt brister för mig.

vill inte lämna han,vill inte gå för att veta att det är sista gången jag  får sen han.

Han blir bara kallare och kallare, blåare och blåare.

Tillslut får pappa mig att gå men det tar emot vill inte gå vill inte att detta ska vara sant.

Kommer ut till mamma och säger nu är han borta,borta för alltid.

Vi sätter oss i rummet intill och läkare och sköterskor kommer för att ge sömntabletter och även berätta att nu kommer han köras till rättsmedicin och nu är det polisen som tar över helt och hållet.

Mitt/våra liv har nu tagit en ny vända en vända in på hat,sorg,ilska och vänta.....