Snart är det här, dagen med stort D.

Paniken börjar trycka värre och värre i bröstet, vill bara skrika rakt ut.

Jag har börjat gå hos Huddinge Psykvård för att få hjälp med min akuta PTSD som jag har fått utav denna händelse, denna händels som vi i familjen inte har valt själva att få vara med om, utan några andra valde det åt oss.

Sitter varje dag och undrar vad killarna gör, en sitter inne, en får va ute i det fria med sina så kallade polare och en gömmer sig.

Hur man kan gömma sig så här jävla länge utan att göra ett enda misstag är helt jävla sjukt, och vart får han sina pengar ifrån, mamma? pappa? syster?....

Snart har det gått 1 år sen jag vaknade och läste tidningen och såg notisen, 1 år sen jag fick lämna min son på hans fördelsdag och åka till KS intensiven, 1 år sen vi fick åka fram och tillbax i 9 dagar och få se Jocke med slangar och maskiner runt sig, 1 år sen vi fick ta belutet att avsluta och stängas av respiratorn.

För 1 år sen snart så förlorade mina föräldrar sin son och vi syskon våran lillebror i den värsta händelsen man kan tänka sig. 

Jocke vart mördad och ingen står för det inte ens han som sitter, enligt han och hans advokat så är han oskyldig.

Frågan är vad var Jocke skyldig till eftersom han inte fick leva för dom. Den frågan skulle jag vilja ha svar på.