Hade den både på minnesstunden och begravningen.....

Nu har det varit minnesstund för Jocke. Min syster fixade en jätte fin minnesstund i Vallentuna  kyrka.

Tårarna ran och man visste inte vart man skulle ta vägen när man satt där.

Spelades en låt som är skriven just för Jocke.

Hela ens liv står på pause just nu, måste hjälpa mamma och pappa måste vara star för syskonen och dom små barnen.

Snart ska vi ha en begravning, en begravning som vi aldrig trode vi skulle behöva ha.

Hur gör man nu hur går man vidare från detta?

Det finns så många frågor man vill ha svar på men det finns inga svar att få.

Känner mig så tom.

Återtillbaka på Karolinska så säger läkaren att dom vill ha kvar maskinen som mäter aktiviteten under dagen för dom har gett han avsvällande mediciner och även satt igång en ny dialys så nu har han 2 som drar ut slamprodukter och vätska ut kroppen och det kan även hjälpa svullnade i hjärnan.

Vi åker hem och väntar för dom skulle även skicka in han på operation för att byta ut dukarna han har i magen som suger upp blodet som läker ut.

Sköterskorna ringer och säger att vi kan komma tillbaka och väl på rummet märker vi att det r en konstig stämning.

Jag frågar vad som pågår och dom säger att vi ska få prata med läkaren som har hand om min bror, då förstår jag att du är det Beslutet som ska tas.

Jag frågar en sköterska om dom hittat akivitet hon svarar då nej ingen alls.

Hela mitt liv rasade ihop då och vänder mig till mamma och ser att hon höre vad jag fick för svar. Jag så på allvar hennes liv dras undan utan förvarning, min syster och bror bröt ihop och pappa vart aldeles stum.

Vi sätter oss ner och läkaren berättar att det finns inget mer dom kan göra utan nu är det upp till oss men han berättade att Jocke levde bara på grund utav maskinerna och inget själv, inget alls.

Vi får ta, eller rättare sagt mamma och pappa får ta ett beslut man aldrig som förälder vill ta.

Att stänga av respiratorn och ECMO för att låta han somna in, något han redan hade gjort men ändå inte tack vare maskinerna.

Vi alla går ut och är med Jocke, pratar med han och säger att haninte ska vara rädd att allt ska bli bra, men det blir inte bra inte för oss iaf för vi har förlorat våran lillebror, son, kompis, kusin och även bästa vän.

Mamma, systrer,bror och även sambo går ut när det är dax dom orkar inte vara kvar tills sista andetaget.

Jag säger till Jocke och lovar även mamma att jag inte ska lämna han, han ska inte vara själv utan jag är med han helavägen.

Pappa, mormor, moster och jag är kvar, ser dom stänga av maskin efter maskin ser hjärtat slå långasammare och långsammare, mindre och mindre puls och andetag.

Snart är det nere på 0 och när jag ser att det snart är över så lägger jag min huvud bredvid honom och vill inte se vill inte se det sista utan vill att mardrömmen ska sluta nu och låta mig vakna upp och se min bror finnas där.

20.21 så dödförklaras hann utav läkaren och allt brister för mig.

vill inte lämna han,vill inte gå för att veta att det är sista gången jag  får sen han.

Han blir bara kallare och kallare, blåare och blåare.

Tillslut får pappa mig att gå men det tar emot vill inte gå vill inte att detta ska vara sant.

Kommer ut till mamma och säger nu är han borta,borta för alltid.

Vi sätter oss i rummet intill och läkare och sköterskor kommer för att ge sömntabletter och även berätta att nu kommer han köras till rättsmedicin och nu är det polisen som tar över helt och hållet.

Mitt/våra liv har nu tagit en ny vända en vända in på hat,sorg,ilska och vänta.....

Denna dag är ingen bra dag, denna dag är början på en väldigt jobbig dag, ett helvetes 24 timmar.

Kommer upp och får veta att han har varit på operation igen. och under operationen så såg dom lite kramper i ansiktet på han, gav han medicin mot detta och dom avtog.

Jag sitter vid hans sida hela dagen så gör aven min familj. Alla är samlade och pratar med han.

Min sambo åker med våran son till sin farmor sedan kommer han till sjukhuset.

Vi går för att fika alla och prata lite om något annat för en minut.

Går tillbaka till rummet och sätter oss igen bredvid honom.

Läkarna kommer och vill prata med oss om hur deras plan ser ut nu för Jocke vad som kommer hända och vad vi ska förbereda oss på.

Mamma och dom andra åker hem men jag vill stanna kvar en stund till.

Klockan går och den börjar bli mycket.

När jag bestämmer mig för att gå så ser jag att det rycker i ansiktet på Jocke, det blir värre och värre och jag får panik, panik över att jag tror han håller på och vakna.

Ropar til mig en sköterska och hon förklarar då att det e kramper han har, ger han mediciner mot det men verkar inte funka.

Dom sätter in en plast sak i munner så han inte bitter sönder tänder och tunga, kramperna blir bara värre och värre.

Men tillslut så slutar dom och jag väntar en timme men inget händer, vi åker hem då.

Kloclan 04 ringer min moster och säger att vi ska åka nu, måste in till sjukhuset för nu är det illa.

Kan inte tänka på något annat än att vi måste hinna, jag kommer förlora min bror nu.

Kommer in, blir vissade till ett samtalsrum och får vänta på läkaren.

Läkaren kommer in och börjar prata allt bara är ett surr i huvudet på mig, från rummer ser jag Jocke ligga i sängen, kramperna har kommit tillbaka.

Då kommer läkaren in på att det kan va så att vi måste ta beslutet, BESLUTET vi inte trodde vi behövde ta.

Dom ska sätta in en avläsare för att kolla hur mycket hjärnaktivitet han har, dom tror nämligen att han är hjärndöd och att kramperna har kommit för hjärnan har svullnat upp så mycket att det inte finns plats kvar för den.

Detta test ska ta ett par timmar och vi får åka hem i väntan på svar.

Kommer till Jocke och gör som alla andra dagar tarfram hanscreme och smörjer händer och fötter...

Pratar med han om allt möjligt och säger till han och vakna, men han vill inte, han orkar inte.

Mamma och dom andra kommer ditt, går ut för att röka och vädra tankarna lite.

Varför vill han inte vakna, varför vill han inte komma tillbaka till oss?????

Går tillbaka, går in på pressbyrån och köper en skraplott, här ska vinnas pengar säger jag till Jocke.

Om du vaknar och vi vinner ska jag bjuda dig på en utlandsresa, men det funkar inte han sover fortfarande, och inga pengar van jag heller.

Sitter till sent på kvällen och ber sen min sambo hämta mig.

Min sambo kommer upp till rummet och får för första gången komma in och se min bror.

Jag ser då hatet i hans ögon växa fram, ett hat jag aldrig trodde jag skulle se hos han, ett hat mot dom som gjort detta fruktansvärda.

Kommer till sjukhuset och får vet att dom har återigen opererat Jocke för blödningar.

Då var karusellen återigång med operationer.Denna dag är ett helvete väntan på att han ska vara klar från operationerna dom gör känns som en evighet innan dom är klara med han.

Dom kommer till väntrummet och säger att vi kan gå in till han nu.

Vi sitter där ett par timmar för att sedan åka hem och vila upp oss inför nästa dag.

Tankarna snurrar och kroppen är orolig och kan inte slappna av. Vrider och vänder på mig i sängen men somnar tillslut. Drömmer mardrömmar och vaknar i panik.

Idag operarades han igen börjar tappa räkningen nu känner jag på hur många gånger dom gått in och försäkt få det sluta blödda.

Nu tror dom att dom lyckats med den delen och han kommer till sitt rum.

Väktarna finns fortfarande kvar och dom kommer fram och pratar ibland med oss och berättar hur illa dom tycker detta är och att ingen förtjännar detta öde.

Läkarna och sköterskorna pratar med oss om vad som sket och vad vi har framför oss att förvänta oss.

Han har fortfarande dialys och får en hel del blod och plastma som inte vill stanna kvar. Han är jätte svullen över hela kroppen och det ser nästan ut som att han ska spricka.

Smörjer han hed handkräm och pratar med han om att nu får han vakna.

Dom har lättat på narkosen och smärtstillande för att försöka kolla om han vaknar men han vill inte vakna, han vill inte röra på sig. Jag ber han men det händer inget.Det blir kväll och jag åker hem till min familj.

Sätteer mig på tåget för att åka in samtidigt ringer jag min chef för att uppdatera han om lägget.

Kommer in till sjukhuset och får ett sms av chefen där det står att jag har får sparken pga arbetsbrist....Suck det e e inte på grund av arbetsbrist utan jag vet att han ger mig det pga han är irriterad på mig för jag inte kan komma och jobba. Men orkar inte ta tag i det nu för jag känner att det finns andra saker och prioritera nu.

Kommer upp till rummet och sätter mig hos
Jocke, tar han in handen och säger att han är inte själv utan jag är här och dom andra är påväg.

Läkaren säger att det har vart en lugn natt men att han fortfarande blöder och dom planerar in en ny operation men vil vänta för hans kropp måste få vila lite, påse efter påse med blod pumpar dom in och det kommer lika snabbt ut igen.

dagen går och det blir kväll, jag åker hem och försöker kolla på tv men finner ingen ro i kroppen det har börjat bubbla upp massor utav hat, hat som jag  aldrig trodde jag skulle få känna eller behöva uppleva.