Kommer till sjukhuset där jag upptäker att det är kaos på Jockes rum.

Det vissar sig att han syrerätter inte sitt blod, man måste operera in en maskin som heter ECMO.

DVS en hjärt och lung maskin som sköter hela kroppen, det betydder att Jocke får vila medans maskinen pumpar runt blodet och syresätter det åt han, problemet då är bara att man måste ha dialys pga man måste få ut alla gifter i kroppen samt vätskan han börjar samta på sig....Vid detta tillfälle ser han ut som en ballong, han är fruktansvärt svullen.

Han blir inkörd återigen på operation och jag ringer i panik min moster och mamma och säger nu får min springa hitt för det är jävligt allvarligt.

Alla kommer och läkaren kommer senare in till rummet för att berätta vad dom ska göra och vad det innebär med denna maskin. Mamma och pappa får gå in för att säga hej.

Vi väntar, röker, väntar , röker i ett par timmar.

Sen kommer det en sköterska och vissar oss till den nya avdelningen ha ligger på.

Vi får komma in efter en stund och hälsa på han.

När vi kommer in så kommer det en väktare gåendes mot och och frågar vilka vi är, vi berättar och får skriva på en lista vilka som får komma ditt och vissa leg.

Polisen hade bestämt att det skulle vara skydd 24/7 på jockes avdelning för tydligen ansåg dom att det fanns en hotbild riktad.

Senare mot matten så körde pappa hem mig och jag gick för att sova,kunde inte men tvingade mig själv tillslut.

Återigen är jag på väg till sjukhuset för att vara med min bror som ligger på intensiven.

Jag komme rupp och får veta att han återigen har blivit skickad till operation för att han inte slutar blöda efter knivhuggen.

Sätter mig i väntrummet och ringer mamma för att säga att jag är där...Dom åker in för att vara där dom med.

Vi väntar i timmar igen men tillslut kommer läkaren in och säger att han e klar och inne på rummet.

Vi går in och pratar med han, för även om han inte är vaken så vill jag tro att han hör oss.

Är på sjukhuset till sen kväll när pappa återigen kör hem mig så man får iaf någon timmes sömn.

Men man kollar mobilen helatiden för dom skulle ringa när han var klar på operationen dom körde in han på precis innan vi åkte....Återigen för att försöka få stopp på blödningarna som dom 3 killarna har orsakat gemon att hugga han åtaliga gånger med kniv.

Vid 4 ringer det, det är pappa han säger att Jocke är tillbaka på rummet nu.

Jag kan slappna av lite och sova 3 timmar.

Kommer ihåg den natten som om det vore igår.

Det var nämligen natten till den 22 sep 2011, natten till min sons 2 års dag och natten till då min bror skulle bli brutalt överfallen utav 3 killar med kniv.

Jag kommer ihåg att jag vaknade tidigt på morgonen och kunde inte somna om, min sambo jobbade natt och hade inte kommit hem än så jag tänkte att om jag läser lite aftonbladet så kanske man blir lite trött och kan sova en stund till skulle ju ha ett barn kalas så då måste man ha lite krafter i kroppen för massor utav besök och barn.

Tog upp telefonen och kände att jag hade en konstig känsla i kroppen, en känsla om att något hade hänt.

Det första jag ser när telefonen hade laddat klart sidan var att det hade skett en brutal missahndel i Vallentuna Centrum och att en 22 årig man hade blivit överfallen och knivhuggen, mannen hade blivit förd till sjukhus med ambulans och man hade opererat hela natten. Misshandeln hade skett ca 23.30

Jag frågade då min syster på facebook om vi kände mannen det hadlade om.

Då kom samtalet som skulle ändra hela min värld JA det är våran lillebror.

Jag trodde jag skulle kräkas och få en hjärtattack samtidigt, hela rummet snurrade och jag kunde inte prata så jag sa bara till henne, ringer upp dig sen.

Försökte få tag på mamma och pappa men deras telefoner va avstängda och när jag ringde till sjukhuset sa dom bara till mig att det finns ingen vid det namnet eller personnummret.

Anledningen till det skulle jag få reda på senare var att det fanns en hotbild riktag mot honom misstänkte polisen.

Vid 10 ringde min mamma upp mig och sa att sjukhuset hade pratat med henne och sagt att det var någon vid namn Rose-Marie som hade ringt och sökt Jock och att den peronen var världigt upprörd i telefonen....

Min mamma sa då attt det var storasyster och att jag hade deras tillstånd att komma till sjukhuset och vara vid min brors sida.

Hon sa till mig vart han låg och att dom var på väg hem för att vila en stund men att jag kunde åka in om jag ville, jag packade en väska med kläder och dvs saker, sa till min sabo att han fick ringa runt till folk som skulle komma på kalaset och säga att det e inställt.

Satte mig på tåget och började resan mot Karolinska Institutet och en resa som jag skulle få upprepa i 9 dagar, tåget åkte i slowmotion kändes som att vi aldrig kom fram till Stockholm, då bor jag ändå bara 20 min ifrån.

När jag väl var framme på sjukhuset vissades jag upp till intensiven och fick vänta på ett rum för att en sköterska skulle komma ut och förbereda mig på vad jag skulle få se inne på min brors rum.

Sköterska kommer ut och säger nu kommer det gå fort för han måste ner på operation för han blöder en hel del och det slutar inte.

Så jag vart inkörd på hans rum där det var kaos läkare, narkosläkare, sköterskor och så min bror på en säng med slangar, kablar, medicininfarter och blod överallt.

Jag fick panik men kunde inte förmå mig att gå ut, jag grät och frågade om han hade ont med det hade han inte pga alla mediciner och samt så var han nersövd pga sina skador.

Dom körde iväg han till operationen och ja vart invisad i rummet för anhöriga samt vart man kunde gå ut och röka.

" Vi kommer och hämtar dig när han kommit tillbaka men det kan dröja ett par timmar." sa hon innan hon gick tillbaka och lämnade mig men ett tomrum.

Tog på mig jackan och gick ut för att röka, ringde mamma och sa att jag vart inne hos han och att han var på operation nu, dom var på väg in.

Min moster ringde och sa att dom skulle komma in senare.

Gick upp igen och satte mig och kollade på tv men kunde inte kocentrera mig utan titta bara ut gemon rutan till koridoren. Timmarna gick och till slut kom mamma och pappa, sedan moster och mormor, min bror och syster fanns också där.

Dom kom in och sa att han hade kommit upp och att vi fick komma in och se han....

Vi dela upp oss och gick in till han men man orka inte vara i rummet hur länge som helst utan gråten och paniken tog över.

Kvällen slutade med att pappa och mamma körde hem mig, jag fick med mig ett stor paket från dom till min son.....Juste det var ju hans födelsedag hade glömt det för en minut.

Gick upp med det och han öppnade, lekte med garaget och sen gick vi till sängs.....

Försökte sova men lättare sagt än gjort.

Detta är ingen blogg som handlar om att jag har en sjukdom eller är deprimerad, utan denna blogg handlar om när jag fick reda på att min älskade lillebror låg på intensiven med multibla knivhugg och svullen hjärna efter en grov och brutal misshandel som 9 dagar senare skulle uppdateras till mord.

Tänkte berätta från dag 1 fram till nu hur det har sett ut med sjukhus och sorgen efter att min bror avled på en avdelning som heter ECMO på Karolinska Institutet. Ni kommer få följa mig gemon min sorg och helvete till efterlyst och tidningarna.